http://www.facebook.com/pages/Hallstavik-Sweden/Haverodals-tingshus/141389985902896?v=info
tisdag 2 november 2010
Häverödals tingshus @ facebook
http://www.facebook.com/pages/Hallstavik-Sweden/Haverodals-tingshus/141389985902896?v=info
W.P.M. angående fordringarne å lämpliga häradshäkten
2.) Häradshäkte bör i allmänhet förläggas i byggnadens bottenvåning. Inbygges häktet i jord-våning, bör den del av jordvåningen, vari häktet inrymmes, hava golv ovan jordytan.
Grundmurar och väggar samt golv böra genom betryggande dränering och isolering vara skyddade mot jordfukt.
3.) Häradshäkte bör helst uppföras av tegel med bjälklag av beton. Bygges dock häktet av trä eller med träbjälklag, böra byggnadens väggar och tak dubbelröras och putsas till förekom-mande så vitt möjligt av eldfara. I förra fallet böra ytterväggarne vara minst 0,6 meter och väggarna mellan cellerna minst 0,3 meter tjocka, i senare fallet böra väggarne vara minst 0,15 meter tjocka. Inbygges häktet i jordvåning, där grundmurarne utgöra väggar, böra de invän-digt isoleras med mastix och beklädas med halvstens tegelmur.
4.) Cellerna och bevakningsrummet böra, där värmeledning icke finnes, uppvärmas medelst en s.k. cellugn av den modell, som Kungl Fångvårdsstyrelsen godkänt, inmurad så, att den uppvärmda luft, som genom ugnens sidokanal tillföres cellerna från bevakningsrummet (cell-korridoren), passerar särskilda kanaler för var cell, varigenom kommunikation mellan cellerna genom luftkanalerna förekommes. Finnes värmeldning skola cellerna och cellkorridoren hava var sitt värmeelement, som inbygges bakom plåtmantel, under britsen, eller i inmurad nisch, så att det ej är för fången åtkomligt.
5.) Var cell bör äga särskild ventilationskanal av minst 15 x 15 cm. areal, som genom skorsten ledes direkt ut i fri luft, utan sammanslagning med andra kanaler.
6.) Såväl celler som cellkorridoren skola hava fönster av minst 0,6 m2 fönsteryta. Fönstren kunna i häkte av sten lämpligen utföras av gjutjärn enligt Kungl. Fångvårdsstyrelsens modell. I häkte av trä, böra fönstren utföras med karmar av 7,5 cms plank och bågar av 35 m/m. tjock-lek.
I förra fallet förses fönstret med galler av 25 x 25 m/m. smidesjärn, som inmuras framför fönstret, i senare fallet förses fönstret med galler av 25 m/m. rundjärn, som drages genom karmen och med muttrar fästes på dess yttre sidor. Avståndet mellan gallren bör icke över-stiga 12 cm. från mitt till mitt, och böra de på lämpliga avstånd dragas genom horisontala förankringsjärn av 6 x 37 m/m. plattjärn, som med ankarjärn fästas i muren.
7.) Cellerna och cellkorridoren böra förses med dörrar av dubbla lag 25 m/m. hyvlade och spåntade bräder, det ena laget vertikalt, sammanhållet av infällda narar, det andra horisontalt, spikat å det förra.
Celldörrarna böra ej gå inåt i cellerna. De skola förses med över hela dörrens yttre sida gående gångjärn av 6 x 37 m/m. plattjärn, som i fria ändan förses med hasp, svarande mot i karmen fästad ögla, samt med utanpåliggande dyrkfria lås med hel järnkapsel och oåtkomliga från cel-len. I celldörrarna böra anbringas synhål med glas av 1 x 2 cm. tjocklek, som utvändigt döljes av svängbar träbricka.
Celldörrkarmarna böra utföras av 7,5 x 15 cm. plan och förankras i väggen genom ett å deras övre sida fastskruvat 6 x 25 m/m plattjärn.
8.) Cellernas golv böra helst bestå av asfalt eller ock av 2,5 cm. tjock stålslipad cement (in-blandning 1:3) i båda fallen på underlag av beton med socklar av samma material, som golvet (för att tillåta effektiv renhållning mot ohyra). Därest trägolv användes, bör detsamma utföras på 27 m/m spåntad plank, som oljeindränkes och fernissas 2 ggr med prima golvlack.
9.) Invid cellkorridoren bör finnas avträde, avsett uteslutande för fångarnes hebov, därest vattenklosett ej finnes, försett med torvmullklosett på golv av asfalt eller cement eller upp-ställd i zinklåda, klosetten skall förses med ventilationsrör av zink till murad ventilationskanal eller rökgång.
Beträffande avträdets dörr och fönster gäller detsamma som om cellerna. Klosett i cellerna bör endast få anordnas, där häktet är av sten och golvet i cellerna av asfalt eller beton. Den bör då bestå av ett flyttbart kärl, enligt Kungl. Fångvårdsstyrelsen godkänd modell, insatt i en med lucka försedd nisch i väggen om 30 cmc djup och 50 cmc höjd och bredd, vilken nisch utvändigt förstärkes genom i fogarne inmurade 6 x 25 m/m plattjärn och invändigt putsas med stålslipad cement med särskilt ventilationsrör i muren.
10.) Inledes elektrisk belysning i häktet, böra ledningarne så förläggas att de ej äro för fången tillgängliga, lamporna i cellerna placeras ovan celldörren eller i cellens tak och pådragen i cellkorridoren.
11.) Häradshäkte bör omgivas av mur, plank eller annan tillförlitlig hägnad av tillräcklig höjd (minst 3,5 meter) och på tillräckligt avstånd att förhindra samtal mellan i cellerna förvarade fångar och utanför varande personer.
Gårdsutrymmet mellan häktet och hägnaden bör användas som promenadgård för fångarne.
I händelse kommunikationerna medgiva fångarnes transport till och från häradshäktet samma dag, så att övernattning i cellerna endast undantagsvis förekommer, bör fordringar å hägnad och promenadgård kunna eftergivas, under förutsättning att allmänheten genom efektiv bevakning avhålles från cellfönstren.
Stockholm i februari 1919
G. Lindgren
Bildextra! Unika bilder inifrån tingshus. Foto: Måna Roos för Norrtelje tidning 2010
Interiören vid kulturminnesmärkta Häverödals tingshus är i betydligt bättre skick än vad länsstyrelsen befarat. I 30 år har huset varit stängt för allmänheten.
- Det ser bra ut invändigt, både målningar och inredning är i förvånansvärt bra skick, säger Britta Roos, förste länsantikvarie på länsstyrelsen som varit på besök.
De sista domstolsförhandlingarna hölls i huset i början av 80-talet. Sedan dess har byggnaden stått ouppvärmd och oanvänd.
Interiören är pampig och vi känner historiens vingslag från en svunnen tid. Trots att byggnaden stått ouppvärmd i årtionden är den i bra skick. Här inne finns vackra smidesräcken och grindar, en blå gardinkappa i orginal hänger kvar ovanför det stora vackra blyinfattadefönstret i norr i ”Blå rummet”. I taket i tingssalen hänger orginalarmaturer med spruckna glas.
På gång är utvändiga arbeten med tak och fönster. I tak, på väggar och runt fönster finns välbevarade unika målningarna, de är målade i början på 20-talet av konstnären Ernst Lindelöf.
Norrtelje Tidning 21 oktober. Text: Gunilla Flink-Lindström Foto: Måna Roos
http://norrteljetidning.se/nyheter/1.986937-bildextra-unika-bilder-inifran-tingshus
Väddö-Närdinghundra nya tingshus i Häverösund
I anslutning till referatet i gårdagens nummer över högtidligheterna i Häverösund i torsdags, då dess nya tingshus invigdes, meddelas här ovan en bild av arikitekten Arvid Huss skapel-se, vilken talar för sig själv.
Tingshuset har fått sin plats i omedelbar närhet av Häverösunds järnvägsstation. Tomten inköptes 1918 av tingslaget för 1500 kr. och innehåller ½ har, d.v.s. ett tunnland gammalt mått. Den består av en barrskogsklädd höjd – och skymdes ej utsikten av skog från alla håll, skulle tingshuset ligga bedårande vackert och vara synligt långa vägar.
Som nu är märker man ej byggnadskomplexet, förrän man bildligt sagt, står vid ingången. Arikitekt Huss, byggnadens skapare, har utgått från denna miljö och fått fram en byggnad som, trots detaljrikedomen i arkitekturen, helt ingår i landskapsbilden.
Byggnaden är uppförd av sten med grund av inmurade kullerstenar – och från grund till takåsen är det ståtliga komplexet av äkta nordisk typ. Såväl härigenom som med avseende på indelningen och placeringen av de olika lokalerna har arkitekten på ett utomor-dentligt sätt löst sin uppgift.
Den stora domsalen är förlagd mitt inne i byggnaden, med lokaler för domare, nämnd, åklagare, vittnen, advokater – och arrestanter runt omkring. Häri-genom har vunnits fördelen av att de mindre lokalerna äro lätt tillgängliga och att tingsför-handlingarna mera ostört kan fortgå.
Akustiken tyckes vara god, dock bör domaren ”tala ur skägget” om han skall höras i hela domsalen, dess läktare och in i de olika hallar, som stå i anslutning till domsalen. Domsalens storlek är 100 kvm. med 7 meters höjd. Genom en sinnrik hissanordning kan norra väggen till stora salen helt upphissas till övre våningen.
Härigenom kommer den s.k. ”Blå hallen” att vid behov kunna användas till åhörarplatser, och även härigenom är detta tingshus enastående, ty antalet åhörare, som kunna övervara rättens förhandlingar kan då uppgå till minst 200!
Åt söder i byggnaden ha domaren och nämnden fått sina lokaler. Den förra i ett stort vackert rum, de senare i två, en matsal och ett samtals-rum. Här intill har placerats tre förvaringsrum för anhållna med vaktrum. Nordvästra sidan upptages av tvenne vittnesrum och hallar. Åt norr ligga rum för åklagare, advokater etc. En trappa upp åt norr ligga och en del svit med sovrum för domare med biträden, nämnd etc. Alla rum äro vackert inredda och möblerade.
En mäktig anblick visar domsalen och ”Blå hallen” i förening, då norra väggen upphissats. Genom arkitektoniska finesser i byggnadsväg och färg framstår denna gemensamma sal såsom en klass för sig, imponerande och ståt-lig. Det dekorerade taket i domsalen och dess färgverkan blev vid belysning på aftonen glänsande.
Taket är dekorerat i allegoriska målningar. Huvudmotiven äro rättvisans gudinna och lagens väktare. Huvudfärgen är röd. Salen i övrigt är målad i en mörkgrå färgton, med möbler och inredning mörka. Det hela verkar lugnande på känsla och nerver.
Givetvis äro alla nutida bekvämligheter tillfinnandes. Centraluppvärmning äger rum med varmvattensystem, elektrisk belysning etc.
I tornbyggnaden är inmonterad en större klocka hämtad från det gamla tingshuset vid Ortalund i Väddö. Den är gjuten 1815.
De, som närmast handhaft byggandet av det nya tingshuset, äro tinghusstyrelsen, med hä-radshövding Ringenson som ordförande och godsägaren L. Holmström å Lundås som vice ordförande och kassör. Övriga medlemmar äro nämndemännen W.E. Wedberg, Häverö,G. Östling, Hallstavik, E. Eurén, Hammarby, Jansson, Rickeby, Knutby, och lantbr. Gust. Pettersson, Norrsund, Väddö. Hr Holmström har varit den närmast ledande kraften och ned-lagt ett betydande och värderat arbete. Arkitekt för bygget är hr Arvid Huss i Råsunda och byggmästaren hr K. Ekström, Kulla, Björkö. Som byggmästarens högra hand och verk-mästare har tjänstgjort byggmästaren J. Petters-son, Norrtelje. Byggnadskontrollant har varit verkmästare G. Söderberg, Schebo bruk.
Värmeledningarne, vatten- och avloppsled-ningarne äro utförda efter konstruktion av ingenjör Helge Eriksson, Stockholm av fabrikör A. W. Lundin, ävenledes i Stockholm. Belysningasanordningarne äro konstruerade av ingernjör K. utförda av Roslagens elektriska bolag i Norrtelje. Skulpturerna äro efter modeller av skulptören Sven Boberg, Stockholm, och utförda av fabrikör P. J. Sandin, Norrtelje. Stenhuggeri-arbetena i övrigt äro utförda av stenhuggare från Vätö och all granit är hämtad från Lundås egendom.
Dekorationerna äro utförda under arkitekt Huss ledning och överinseende samt utförda av artisterna Erik Jerkhe och Lindelöf, Stock-holm, samt måleriarbetet i övrigt av målare-mästare Hj. Eriksson, Hallstavik. Inredningen och möbler äro levererade av Nordiska kompa-niet, Norrtelje möbelverkstad, Norrtelje snickerifabrik och Gimo snickerifabrik. Bar-riärer, grindar och räcken av järn från fabrikör P. Thalin, Norrtelje. Belysningsarmatur från glasmästare Ahlnér, Böhlmarks och Vikman och Viklunds i Stockholm. Mattor och draperier från Brunsons konstvävnadsskola i Stockholm.
För vattenuppfordringen är inmonterad av ingenjör Arvid Ingströms vattenuppfordring ”Universal”, bekant från förra årets utställning i Norrtelje. Plåtslageriarbetet har utförts av plåtslagaremästaren M. A. Pettersson i Väddö. Tingshuset har i uppförande dragit en kostnad om cirka 200,000 kronor.
Domarstolen är i sitt slag unik och är pietetsfullt restaurerad.
Den härstammar från Närdinghundra gamla tingshus i Knutby. Det gamla är gott, och kan det användas bör så ske. Bättre det än att se användbara saker som museiföremål. Icke användbara föremål ha sin givna plats i museer, på det kommande generationer må se hur fäderna bodde och levde.
Som slutomdöme är att anteckna, att arbetet på alla händer utförts gediget, med, som det förefaller, förståelse för uppdraget. Det hedrar alla medverkande krafter, och det återstår endast att gratulera tingslaget till dess monu-mentala tingshus och att önska det lag och rätt inom detsamma må skipas i oväld för fattig och rik under kommande tider.
J.N.
Norrtelje Tidning fredagen den 28 september 1923
Det nybyggda tingshuset för Väddö och Närdinghundra tingslag invigdes i går under mycket tilltalande och allvarliga former. Det var häradshövdingen i Norra Roslags domsaga T h. R i n g e n s o n, som under högtidligheten förklarade den vackra byggnaden invigd till domstolsbruk, såväl som kontraktsprosten i Närdinghundra kontrakt, prosten E. W å h l i n d e r i Almunge, vilken fått uppdraget att som andlig talare göra sammanlunda.
Båda fullgjorde sitt uppdrag på ett sätt, som säkerligen sent skall glömmas av den fulltaliga menighet och inbjudna gäster vilka infunnit sig.
Den högtidliga akten började kl. 11 f.m. Sedan domare, nämnd, gäster och allmogen intagit och till sista plats fyllt den rymliga domsalen med intilliggande hallar, avsjöngs ps. 33 vers 1, varpå kontraktsprosten E.W å h l i n d e r framträdde och höll följande gripande invigningstal över text hämtad ur Matt. 7:24-27.
I historisk tid har världen aldrig skådat sådana förödelser inom natur- och människoöden, som dem vi under de senaste åren fått bevittna. För några veckor sedan bar telegrafen oss budskap om den fruktansvärda katastrofen i den yttersta östern, då den tunna, underminerade jordskorpan sattes i skakning av underjordiska krafter så att människoboningar i många tusental ramlade omkull såsom korthus och deras olyckliga invånare uppslukades av den framryckande floden.
Vi har läst om denna hemska tilldragelse. Men det har inte bekommit oss något särdeles. Det var så långt borta i världen olyckan inträffade och den rörde ju oss inte personligen. Att vi så litet gripits av denna katastrof, som dock gjort 100.000-tals människor husvilla, där de icke i massor bragts om livet, det beror väl ock därpå, att vi under de senaste åren slag i slag fått bevittna ännu fruktansvärdare förödelser, och detta hart nära våra egna gränser.
Vi har sett konungar och kejsare störtas från sina troner, vi sett en gång starka, mäktiga riken falla sönder, vi har sett huru den stolta kultur byggnad, som folken under stor möda och uppoffring byggt på i 100:de år och ännu längre, skakats i sina fogar och nu hotar att störta samman, och vi ha känt oss som hade vi kastats tillbaka till nävrättens och barbariets dagar.
Var ligger orsaken till den andliga och materiella förödelse, som gått fram över världen, särskilt över de stormäktiga folken i Europa. Jo, djupast sett där vår Frälsare säger: ”människorna hava varit oför-ståndiga byggningsmän, som hava byggt sitt hus på sanden.”
Guds bud och rätter har trampats under fötterna. Den sanning och rättfärdighet och kärlek och för-sonlighet och osjälviskhet, som vår Frälsare predi-kar, ha människorna inte velat lära och öva. I stället har lögn och våld, hat och orättfärdighet och den gränslösaste själviskhet triumferat.
Världen har därför aldrig sett Frälsarens ord om huset på sanden gå i fullbordan i så viktiga dimen-sioner, som vi sett i denna tiden. Dess fall har verk-ligen varit stort.
Den lugna rollen av åskådare, som vi i stort sett hittills fått intaga, gör oss kanske säkra. Men vore vi nog lyhörda för Frälsarens röst, nog skulle vi då höra honom tillropa oss detsamma som tillropade sin omgivning vid talet om tornet i Siloa, tornet som föll omkull och begravde under sina ruiner ett antal galileer: Om I icke omvänden eder, så skolen I alla sammanlunda förgås.
Det har talats om kristidsmoral. Det är en dålig moral. Den har visat sig på mångahanda sätt: i ockrande på nöden och lasten, i jakt efter mammon, i oärlighet i handel och vandel. En bankdirektör yttrade för ej länge sedan: Snart kan man ej tro på någon människa och en annan tillade: Ja, snart kan man inte längre tro på sig själv. Det är en frestelsestund som går fram över världen. Där tidens frestelsestormar brusa fram, där faller vart och ett hus, som är byggt på sanden.
Allt vad I gören med ord eller gärning, det gören allt i Herren Jesu namn. Allt byggande skall ske på Kristus; han skall vara själen i allt, grundvalen, kraften, ljuset, början, fortgång och ända. Följande den mening som ligger i apostelns ord och i Jesu ord om huset på hälleberget ha vi samlats här för att med Guds ord och bön inviga detta hus till ett sanningens och rättens tempel, som inför den menighet som bygger och bor i dessa trakter, skall vara en symbol för att rätt och sanning, försonlighet och kärlek, fruktan för Gud och lydnad för hans lagar äro grunden för ett folks lycka, ett samhälles bestånd.
Men icke bara en symbol. Härifrån skall rätten och sanningen utgå och en anda, som sammanför tvistande parter, stifta frid och endräkt och fostran till respekt för lagens majestät.
Om rätt och sanning och försonlighet eljest skulle bli hemlösa gäster, här vänta de med att finna en säker tillflyktsort, ett altare, där de hållas i helg och ära.
I en tid, som sett så månget byggnadsverk ramla och falla i spillror, därför att det ej var byggt på den rätta grunden, har detta hus beslutats, påbörjats och fullbordats. Vi se något förebildligt i detta och se i detta hus tillkomst ett led i det allmänna återupp-byggnadsarbetet i världen.
Det är ock starka krafter i rörelse att återuppbygga världen ur dess djupa förfall, icke bara materiellt utan ock vilket är det viktigaste, i andligt avseende, att sanning och rättfärdighet och frid och försonlig-het måtte bli rådande mellan folk och nationer samt enskilda människor inbördes. Och man kan förmärka en strävan att vilja gräva djupt att lägga säker grund för framtidens byggnad.
Icke bygga på människor, varken på andra eller sig själv, icke bygga på makt och våld, på lögn och hat, ack, den grunden håller icke i prövningens stund. Men bygg på Honom, sanningens och rättfärdighetens pelare och grundfäste, på honom, som sade: himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås, att bygga på honom, så att man hör hans ord och gör efter dem det är att bygga på hälleberget, det är att vara en förståndig byggmästare.
Ju flere sådana byggningsmän lägga hand vid verket, var och en i sitt kall efter sina gåvor och anlag, desto förr skall den framtidsbyggnaden, som vi vänta och hoppas på, resa sig, bjudande kommande släkten om lyckligare och ljusare tillvaro än det orefterrättlighets tillstånd, som nu råder mångenstdes i världen och hotar att gripa omkring sig.
Till denna framtidsbyggnad skall även från detta sanningens och rättens tempel givas värdefulla bi-drag till då här bor en anda, som nitälskar för rätt och sanning, frid och försonlighet.
Vi tacka nu Gud i dag för detta byggnadsverks lyckliga fullbordan, och att det nu kan tagas i bruk för sitt höga ändamål. Vi tacka Gud för vad vi äga av god lag och ordning i vårt land. Vi tacka honom för tillkomsten av denna byggnad och de därmed vunna förbättrade yttre omständigheterna att hand-hava rättsordningen i denna del av vår domsaga.
Vi nedkalla Guds den Högstes välsignelse, över detta rum, över det andliga byggnadsarbete som här skall utföras såsom vi hoppas från släktled till släktled; Guds välsignelse ö v e r d o m a r e o c h n ä m n d, ö v e r k ä r a n d e och s v a r a n d e, ö v e r s a k f ö r a r e och v i t t n e n. Ville över alla som här skola ingå och utgå Herrens ande, vishets- och förståndsande, råds- och starkhets ande. Just den ande om vilken det heter: (Es. 11:3-5.) Det är Herrens ande som skall omskapa mänskorna och de mänskliga förhållandena. Han kan göra allting nytt. Det är Herrens ande. som skall komma med världspånyttfödelsen, förnyelsen av både natur- och människorvärlden. När denna ande, Kristi ande, får råda och undantränga världsanden, då skall den lyckliga tid komma, varom samme profet siar i fortsättningen: (Es. 11: 6-9.)
Sedan ps. 481 v. 7-10 avsjungits, intog härads-hövding T h. R i n g e n s o n ordförandeplatsen och höll invigningstalet, som i huvudsak var av följande lydelse:
Sedan vi alla i bön till Gud nedkallat Hans väl-signelse till vad som här idag förehaves, tillkommer det mig såsom domare i orten, att i det borgerliga samhällets namn verkställa invigningen av detta tingshus. När jag nu går att göra detta, tillåter jag mig att till en början göra några erinringar från tider, som flytt.
Ända till 1918 ringde tingsklockan på Väddö och Häverö skeppslags tingshus i Ortalalalund för att samla tingsmenigheten, och till samma år ringde tingsklockan i Näringshundra härad för att samla det häradets menighet till tingen, först i Gränsta och på sista tiden vid Knutby järnvägsstation. Där höllos då sedan hundratals år tillbaka, såväl i skeppslaget som i häradet tre lagtima ting om året, vinter-, sommar- och höstting. Och under de tider, som vi ju gärna kalla den gamla goda tiden, var denna anordning för handhavande av rättsskipningen fullt tillfredsställande för alla dem, som byggde och bodde i denna del av Roslagen. Säkert är att vi gamla, som minnas de tider, då, innan den nya tiden med alla dess krav bröt in, tingen hölls i Ortalalund och i Gränsta hava en kär hågkomst av något det bästa, kulturutvecklingen i Sverige har att uppvisa, häradshövdingen, omgiven av tolvmannanämnden, skipande rätt bland Sveriges allmoge.
Tingslokalerna vore visserligen då anspråkslösa nog, men man levde då under enkla förhållanden, och vad som brast i bekvämlighet, det ersattes nog till en del genom den prägel av hemlik förtrolighet, som vilade över rättssalen, under det rättsförhand-lingarna pågingo. Jag vill i detta sammanhang erinra om den siste häradshövdingen här i domsagan under den tid, jag velat kalla den gamla goda tiden, friherre von Friesendorff, älskad och vördad som en i bästa mening patriarkalisk domare. Han njuter, såsom många av oss veta, ännu med bibehållna själskrafter sitt otium cum dignitare, och utbeder jag mig att på de närvarande tingslags-bornas vägnar sända honom en hälsning på denna, för hans gamla domsga så betydelsefulla dag.
När år 1911 det blev mig beskärt att efterträda friherre v. Friesendorff såsom häradshövding i domsagan, voro alla inflytelserika personer i de tre häradena med mig ense om, att något måste göras för tillgodoseendet av det år för år stegrade behovet av tätare tingssammanträden i domssagan.
För möjliggörande av snabbare rättsskipning och beredande av flere tillfällen att få ansökningsären-den av rätten behandlade var, på grund av gällande lagstiftning, nödvändigt, att skeppslaget och Närdinghundra härad förenades till ett tingslag, om icke hela Norra Roslags domsaga skulle utgöra ett enda sådant. Genom nådigt brev har kungl. Maj:t stadfäst vad ombud för de tingshusbyggnadsskyl-dige, efter mitt förmenande, på fullgoda skäl, föreslagit, nämligen att skeppslaget och Närding-hundra härad jämte den till Frösåkers härad förut hörande Edebo socken skulle från och med 1918 utgöra Väddö Närdinghundra tingslag med tings-ställe här i Häverösund.
Det blev då de tingshusbyggnadsskyldiges sak att skaffa häradsrätten i det nybildade tingslaget tak över huvudet, och detta kunde till en början ej ske på annat sätt än genom förhyrande av tingslokal.
Men redan före 1918 års början hade den av de tingshusskyldige valda tingshusstyrelsen anskaffat tomt för ett blivande tingshus – den tomt på vilken tingshuset sedan uppfördes – och vidtagit åtgärder för uppförande av ett sådant, i första hand anskaf-fandet av penningmedel.
När sedan efter dyrtiden, under vilken man ej kunde tänka på byggnadsplanens förverkligande, de tingshusbyggnadsskyldige hade att bringa frågan till slutligt avgörande, utlystes till allmän tävlan uppgörande av ritningar till tingshuset, varmed avsågs vinnande av största säkerhet att tingshuset, byggt för århundraden, skulle bliva inrett så ändamålsenligt som möjligt och i fråga om arkitekturen vittna så fördelaktigt som möjligt om den tid, varunder gjordes de ekonomiska uppoffringarna för dess åstadkommande.
Förslagsritningar inkommo från 22 tävlande och efter den mest sorgfälliga prövning tillerkände de mangrant samlade ombuden för de tingshusbyggnadsskyldige arkitekten Arvid Huss första priset för de ritningar i huvudsaklig överensstämmelse med vilka bygganden är uppförd. Entreprenör för densamma har varit byggmästaren K. Ekström, och är det med odelad tilllfredsställelse som jag här å tingshusstyrelsens och hela tingsla-gets vägnar till dem bägge uttalar ett tack – till arkitekten för hans konstnärliga skapelse, fyllande högst ställda anspråk på praktiska anordningar för alla vid tingssammanträdena funktionerande och för tingsallmänheten, till byggmästaren för det solida arbete han utfört, och till dem bägge för det goda samarbete, som under hela byggnadstiden rått mel-lan dem och byggnadsstyrelsen.
Jag tänker mig, att när nu tingshuset står färdigt, mången tingshusbyggnadsskyldig, som ej direkt bär ansvaret för, att det blivit just sådant, som det är, skall kunna tänka, kanske yttra: ”det är vackert, det är monumentalt, det är praktiskt till sin inredning, det fyller mycket högt ställda anspråk i alla avseenden men skulle inte en vida enklare tingshus-byggnad, fyllande alla berättigade anspråk hos dem, för vilka det byggts, hava kunnat åstadkommas för långt mindre kostnad?” Jo, visserligen, men det lig-ger nu en gång i den svenska nationalkaraktären att, när något skall åstadkommas som skall bestå i århundraden, göra det så solitt som möjligt och för skönhetssinnet så tilltalande som möjligt.
Och det är just detta som varit ledmotivet hos alla som haft förtroendeuppdraget att åstadkomma detta. Är det möjligt annat, än att den, som inträder i tingshuset genom den stora poratlen, skall, vem som helst han må vara, känna sig mäktigt tilltalad av bilden ovan-för denna, av den gamle lagmannen, stödjande sig på lagens svärd och blickande från domarplatsen ned på den menighet, för vilken han läser lagen. Den bilden vill erinra oss sena tiders barn i denna bygd och efterkommande i gamla Sverige därom, att i intet land i Europa från urminnes tid lag och rätt hållits så i helgd som i vårt fosterland, den vill mana oss att visa oss värdiga våra fäder genom att, var i sin stad, hålla rätten helig, och så väl vårda vår från fädren ärvda rättsordning att den må förbliva såsom den städse varit, en säker grund för samhälls-byggnaden.
Och vapnen ovanför porten, Väddö och Häverö tingslags och Närdinghundra härads, ställda sida vid sida, de vilja ock i sin mån påminna om tider, då det urgamla Roslagen betydde så mycket för fosterlandet och vara en maning till den nu levande generationen och kommande generationer att i daglig idog gärning vandra i fädernas fotspår.
Här inne i tingssalen är högt i tak och här måste allt det vackra, som möter ögat, stämma alla till nå-got liknande andakt, som här skola tala och döma. Alla som skola här döma de hava ju i sin domared lovat att döma efter Guds och Sveriges lag och laga stadgar. Måtte så bli, att den gammaldags patriar-kaliska förtroligheten, i de gamla låga tingssalarna, varom jag förut talat, efterträdes, där den ej kan bibehållas, av den andaktsfulla högtidsstämning, som måste vila över rättsförhandlingarna i en sal såsom denna!
Här uppe på denna sidan om skranket, som skiljer domstolen från tingsmenigheten, se ni den gamla ärevördiga domarstolen från Närdinghundra härad, och på ömse sidor om denna stolar för tolv-mannanämnden. För alla här församlade torde det vara känt, att för närvarande pågå förarbeten för omdaning av vår rättegångsordning.
Jag vill begagna detta tillfälle för att uttrycka min personliga för-hoppning, delad som jag vet, av de nämndemän med vilka jag under min ämbetsutövning i dom-sagan samarbetat, att denna omdaning, när den en gång blir lagfäst, ej blir sådan, att någon av de tolv stolarna för nämnden skall bli överflödig utan i framtiden som under gångna sekler häradshövding med tolvmannanämnd här skall döma underrätts dom.
När de tingshusbyggnadsskyldige i tingslaget genom sina ombud, kommunernas mest betrodde män, fattade de beslut, tack vare vilka vi idag kunna inviga detta tingshus, skedde det i förhoppning, att här skulle under århundraden skipas lag och rätt av häradsrätten i Väddö och Närdinghundra tingslag, och att här skulle troget värnas traditionerna från Väddö och Häverö skeppslags tingsrätt och från Närdinghundra häradsrätt.
I det jag uttalar min och allas vår önskan att denna förhoppning måtte få gå i fullbordan, förkla-rar jag härmed detta tingshus, Väddö och Närding-hundra tingslags invigt; och tillåter jag mig att till slut upprepa den bön som förr i dag på denna plats uttalats: ”Måtte Guds välsignelse vila över detta hus och över det arbete, som till gagn för invånarna i denna bygd skall här utföras.”
En djup stillhet och ett högtidligt allvar var under de båda talen rådande. Det var allvarliga ord, som kändes och förståddes, innehållsrika och gripande och görande på alla ett djupt och säkert men även ett bestående intryck.
Under häradshövding Ringensons ordfö-randeskap vidtog omedelbart ett sammanträde med ombud för tingshusbyggnadsskyldige socknarna inom tingslaget. Det gällde att ordna ersättningsfrågan för kanslilokalerna i Östham-mar, att gemensamt gäldas av Frösåkers tings-lag o. Väddö och Närdinghundra tingslag. Ett av bruksägaren frih. C.J. B e c k-F r i i s å Harg framställt och av det förra tingslaget godkänt förslag till överenskommelse i frågan blev även av detta tingslag efter en kort diskus-sion antaget.
Efter detta sammanträdes hållande vidtog så rättsförhandlingar med Närdinghundra hä-rad. Orförande var nu t.f. domhavanden, nota-rien L.O. Tillner. Det nya tingshuset togs så för första gången i bruk och givetvis kvarstannade som åhörare större delen av de i öppnings-högtidligheterna deltagande.
Till kl. 4 på eftermiddagen hade tingshus-styrelsen till middag å Nya Hotellet inbjudit de olika nämndernas medlemmar, arkitekt, bygg-mästare m. fl. funktionärer för tingsbygget, häradshövdingen i Mellersta Roslags domsaga E.A. Löfgren, kontraktsprosten O.A. Humble i Häverö, direktör Wahren å Hallsta, bruksför-valtare K. Engstrand å Herräng, ombud för tingslagets kommuner, redaktörerna för Öst-hammars och Norrtelje Tidning m. fl. till-sammans över 50 personer.
Under middagen talade häradshövding R i n g e n s o n för Häverösunds samhälle, påvisande att detta samhälles tillkomst ar en av frukterna av järn-vägens tillkomst och uttalade en välgångs-önskning för detsamma. I detta sammanhang framhöll hr. R. den storartade insats som godsägaren O. Holmström å Lundås gjort för en stor del av tingslaget, hur välkänd han varit, hur oförtrutet han under en lång följd av år arbetet för den hembygd han gjorde till sin, och som på olika områden burit mycket frukt.
Det blev en vacker hyllning för hr Holmström, och det var endast att beklaga, att hans hälsa ej tillät honom att deltaga i middagen så att han fått emottaga dessa välförtjänta lovord. Nu sändes genom godsägare L. Holmström hälsning med en varm önskan om ljus och lugn levnadsafton och ett varmt tack.
I sitt tal för Herräng och Hallsta bruks-samhälle framförde hr. Ringenson hurusom det äldre Herräng ”hade en ren dombok”. Få om ens något brukssamhälle inom landet kunde tävla med detta samhälle i att från domarens synpunkt vara gott.
Sällan förekom vid rätten något mål vari någon Herrängsbo vore part, och han hoppades att denna goda anda måtte fortsätta. Bruksförvaltare Engstrand fick med anledning härav en vacker eloge för sitt personliga sätt att leda sina underhavande.
För Hallsta gällde till stor del samma förhållande, och hr. Ringenson uttalade sin tillfredsställelse över den goda stam av funktionärer och arbetare, som blivit bofast vid Hallsta, och över den goda samhällsanda, som även var rådande. Med den rent amerikanska fart, som Hallsta brukssamhälle uppvuxit och den mängd av lösa arbetare, som måst anlitas, kun-de man riskera något helt annat, men även här gällde det, att när ledningen var god, blev det hela gott.
Prosten Wåhliner erhöll sitt tack för sin mycket goda insats vid dagens högtidlighet som för alla de gånger han manande och väck-ande talat vid rättens öppnande. Sin ämbets-broder, häradshövding Löfgren, tackade tal. för god grannsämja, och arkitekt, byggmästare, och alla övriga arbetande krafter fingo sitt tack för väl utfört värv.
En varm hyllning ägnade hr. Ringenson åt en härvarande gäst, landsfiskal R. Lindblad, som avflyttat, men som under sin Väddö-tid oegennyttigt arbetat för tillkomsten av det nya tingshuset. Större tomrum, yttrade härads-hövdingen, kan gärna ingen efter en avflytt-ning lämna efter sig än vad hr. Lindblad gjorde, då han lämnade sin verksamhet inom tingslaget. Det var en vacker men sann hyllning, som säkert delades av alla, som kände hr. L.
Sedan de närvarande pressmännen även de fått mottaga ett tack för det arbete de var på sin ort nedlägga för ortens fromma, tolkade prosten Wåhlinder och häradshövding Löfgren gästernas tack för inbjudan till dagens högtidliga invigning av den nya samlingspunkten för en del av Roslagsbygden.
Prosten Wåhlinder tolkade tingslagets glädje och tacksamhet till häradshövding Ringesson för dennes goda arbete både för tingshusets tillkomst och inom domsagan. Ett rungande fyr-faldigt leve åtföljde detta tal för den snart avgående, men tydligt mycket avhållne domaren och ordföranden.
Vi skola i morgondagens nummer lämna en redogörelse över tingshusbyggnaden, som torde vara länets bästa, vackraste och ändamåls-enligt inredda.
J.N.
HÄVERÖDALS TINGSHUS
Så här står det i Riksantikvarieämbetets byggnadsminnesförklaring:
Häverödals tingshus uppfördes 1923-24 efter ritningar av arkitekt Arvid Huss.
Byggnaden är uppförd i putsat tegel med en respektingivande massiv portal i huggen roslagsgranit. Det högresta taket är försett med klocktorn. De branta takfallen är utsvängda.
Förbindelsen mellan bottenvåning och övervåning är förlagd till ett friliggande torn, som påminner om en kastal. Den centralt belägna tingssalen saknar övervåning. Genom sin dubbla rumshöjd erhåller den ljus via en rad överljusfönster mitt på vardera takfallet.
Interiören hyser rikhaltig dekorativ utsmyckning, bl a ornamentala och allegoriska målningar av hög klass av konstnären Ernst Wilhelm Lindelöf.
Häverödals tingshus bär nationalromantikens prägel med framträdande historiserande drag. Byggnaden är helt oberörd av nyklassicismens stilideal. Det är således ett mycket sent verk i sin art och en sen milstolpe i slutet av den svenska nationalromantikens 20-åriga historia.
Förklaringen härtill - förutom arkitektens preferenser - kanske kan sökas i byggnadens funktion. Den skall myndigt väcka tanken på rättsstaten och lagens makt. I sådant syfte har den mera hävdvunna nationalromantiska stilen uppfattats som lämpligare än ett försök att gestalta rollen i den nymornade klassicismens strama dräkt.
Häverödals tingshus är ett av Arvid Huss mest framträdande verk. Med de stilmedel arkitekten haft till förfogande har han skapat en egenartad byggnad som bär hans personliga prägel. Byggnaden torde vara ensam i sitt slag.
Mvh
haverodal@gmail.com
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)